Ja, precis det sade H M Warner på Warner Bros 1927. Ni undrar säkert vad jag vill ha sagt med detta? Jo, det är så att två stycken av mina absoluta favorit filmer är inspelade när man inte pratade i filmer. Filmer då, den första är Nosferatu från 1922, det är den enda vampyr film som skrämt mig, och nu undrar ni säkert hur kan man bli rädd för en film utan musik effekter eller tal?
Jo, för de gjorde filmerna på ett helt annat vis eftersom att man skulle bli rädd var man tvungen att använda sig av skuggor och ljus på ett helt annat vis eftersom att de inte kunde få fram det med hjälp av musik.
Film #2 är Dr. Caligaris Cabinett från 1920 också en film som skrämmer mig och lyckas mycket bättre än de lyckas skrämmas i nya hollywood filmer. Dessutom är båda filmerna från Tyskland så score 1-0 till Europeisk film. ^^
Så till viss del håller jag med H M Warner idag mycket kända citat: ”Vem tusan vill höra skådespelare tala?”.
Tack för mig.
Lyssnar på: All This Time Still Falling Out of Love (Shanghai Suprize Radio Edit) – Erasure
Trevlig bild på slutet, bästa vampyren i filmhistorien.
